När jag var liten hade jag en katt. Den var det allra finaste jag visste och jag längtade hem varje dag i skolan för att få vara med min katt. Jag hade få vänner, nästintill inga.Därför var den här katten en trygg punkt för mig. Jag var vad man skulle kunna kalla för en udda fågel. Jag passade inte riktigt in någonstans och ingen tycktes vilja vara med mig heller. Det var en svår tid, skolgången. Det fanns liksom inte rum eller plats för mig förrän gymnasiet. Då fick jag blomma ut och kunde hitta min egen väg. På så vis hittade jag också nya vänner, vänner som tog mig för den jag var och inte brydde sig om vare sig mina kläder eller hur jag såg ut.
Barn hittar alltid något att mobba någon för
Jag hade nämligen de fulaste glasögonen någon kan ha när jag var liten. Let’s face it, glasögonmodet har ju tagit ett par kliv framåt sedan den tiden. Barn idag har i stort sett samma typ av glasögon som vi vuxna. Det finns mer att välja på idag. Något jag önskar att det hade gjort när jag var barn plus att modet hade kunnat se annorlunda ut. Men men. Jag blev mobbad väldigt tidigt på grund av mitt utseende och mina glasögon. Barn är barn och de hittar alltid något att hacka på eller trycka ned någon med.
Allting är föränderligt – allting kan bli bra till slut
I alla fall, gymnasietiden blev ett lyft. Det var då jag fann min kärlek till ekonomi och siffror. Jag arbetar idag som redovisningskonsult och åker ut till mina kunder som är både stora såväl som små företag för att hjälpa till med diverse ekonomiska saker samt bokföring. Jag trivs med livet och ingenting hade egentligen kunnat vara bättre. Jag har familj, vänner och en meningsfull fritid. Det jag vill säga med detta är att det blir bättre. Det behöver inte bli ett liv fullt av tråkigheter bara för att barndomen var svår eller dålig på något vis. Livet kan förändras och du kan få må bra igen.